Konstnärlig utsmyckning

I Stockholms skolor finns en fantastisk konstskatt, som byggts upp under mer än ett sekel. Elever och personal ska i sin skola kunna möta konst.

Konsten i skolorna visar olika epokers uttryck och konstnärliga tekniker. Under hela 1900-talet har Stockholms stad köpt in så kallad lös konst som deponerats på skolorna. Konstsamlingen består även av fastighetsbunden konst, som beställts för en speciell skola i samband med nybyggnation enligt den så kallade enprocentregeln.

Vid nybyggnader och större om- och tillbyggnader avsätter vi en procent av den hyresgrundande produktionskostnaden för konstnärlig utsmyckning. Läs mer om enprocentregeln hos Stockholm konst.

Vid handläggning av frågor om konstnärlig utsmyckning av byggnader biträder oss Stockholm konst, som är en del av kulturförvaltningen i Stockholms stad och ersätter Stockholms konstråd sedan 2008. För förvaltning, underhåll och renovering av den offentliga konsten ansvarar Stockholms stadsmuseum.

Konsten i Stockholms skolor och förskolor har många gånger uppmärksammats och belönats med utmärkelser. För oss på SISAB är det en fantastisk möjlighet att få pryda våra lokaler med konst. 

 

Tillbakablick på 1900-talets utsmyckningar

 

När Stockholms nya skolpalats och offentliga byggnader planerades kring sekelskiftet 1900 grundlade staden en framsynt inköpspolitik. Stockholms stad blev en viktig beställare av offentliga utsmyckningar och ägare till en av Sveriges största konstsamlingar.

Folkbildande grundtanke

Inom den offentliga konsten har det alltid funnits en undervisande ambition, en föreställning om att god konst har ett moraliskt, pedagogiskt värde i sig. Kring sekelskiftet 1900 propagerade folkbildare som Ellen Key, Carl G Laurin och deras konstnärsvänner för god konst till skolor och arbetsplatser.

Storskaliga offentliga uppdrag

Dåtidens mest kända arkitekter och konstnärer anlitades för offentliga uppdrag. Goda exempel är utsmyckningarna i Norra Latin, Östra Real och Engelbrektsskolan av Carl Larsson, Bruno Liljefors, Prins Eugen, Axel Törneman, Georg Pauli och Nils Kreuger. Dessa etablerade konstnärer såg uppdragen som hedrande och välkomna tillfällen att få arbeta i stor skala.

Under 1910- och 20-talen rådde en klassicerande bild- och inredningsstil, som tog sin början i offentliga byggnader som konserthus, biografer och bibliotek. "Den nya tidens katedralbyggen" samlade arkitekter och konstnärer till gemensamma stilbildande insatser innan funktionalismens genombrott. Stilen spreds som ringar på vattnet till andra nya byggnader. På 1930-talet gjorde funktionalismen genombrott.

Offentlig skulptur med nytt innehåll

Inom offentlig skulptur hade den kungliga monumenttraditionen under 1800-talet fått ett nytt innehåll. Uppfinnare, författare och vetenskapsmän hedrades - den nya tidens hjältar. Under 1910-talet förändrades ämnen och ideologi något: arbetets hjältar gavs nu plats. Men i stort sett dominerade sedan antika myter och ideal, i stiliserad 1920-talsform.

Skolornas starka konstnämnd

Från och med 1950-talet började enprocentregeln tillämpas i större omfattning. Under 1960-talets första hälft bildades Stockholms konstnämnder. Särskilt skolornas konstnämnd var aktiv och kapitalstark under de expansiva rekordåren då nya skolor byggdes som aldrig förr. De kommunala konstnämnderna slogs 1993 ihop till en enda nämnd, Stockholms konstråd.

Modernismens genombrott

Under 1950- och 60-talen präglade modernismen inom arkitektur och konst stadsbilden med Hötorgscity, tunnelbanan och Vällingby som främsta spelplatser. Runtom i Stockholm finner man flera betydande verk från modernismens genombrottstid. Exempelvis finns en av Lennart Rodhes mest berömda utsmyckningar, "Trappans tema", i Nya Elementar i Bromma.

Nutidskonsten

Nya förhållningssätt inom nutidskonsten råder idag. Ny teknik tillämpas och traditionella former för offentlig konst ifrågasätts. Mer integrerade samarbetsformer eftersträvas mellan byggare, arkitekter och konstnärer.

Källa: "Konst i stadens rum" av Bo Wingren och "Konst i skolan" av Monika Wallin, ur Genomförda projekt 1993-2003, Stockholms konstråd/Konstkansliet 2003.