Typförskolor i Stockholm
Den typritade förskolan från 1960- och 70-talet uppvisar intressanta kvaliteter. Stockholms typritade förskolor har mer att berätta än man kanske först tror! Som mest fanns det någonstans mellan 400 och 500 typförskolor i Stockholm.
Denna artikel är skriven av Maria Mellgren, byggnadsantikvarie på Stiftelsen Kulturmiljövård. Bildmaterialet härrör från inventeringen av typförskolor som Stiftelsen Kulturmiljövård utförde på uppdrag av SISAB 2019-2020.
Vad är en typförskola?
Det är en byggnadstyp för barn, utformad med flexibla modulliknande byggnadsdelar som kan sammanfogas på olika sätt. Den finns i en mängd olika varianter och storlekar, med många gemensamma drag.
En typisering av förskolebyggandet var en förutsättning för att klara den stora utbyggnaden av barnomsorgsplatser som behövdes i Stockholm under 1900-talets andra halva. Även idag är behovet stort och utbyggnadstakten hög. Därför bygger staden återigen typiserat i form av SISAB:s koncept Framtidens förskola.
Slå vakt om den typritade förskolans kulturhistoriska värden och kvaliteter
Den typritade förskolan har många värden och kvaliteter som vi ska vara rädda om. De vittnar alla om ett banbrytande skede i samhället då barnomsorgen byggdes ut i stor skala och kvinnor kunde gå ut i arbetslivet. De är alla exempel på hur en ny typ av byggnad för barns lek, fritid och pedagogiska utveckling gavs en form och struktur i en ambitiös satsning, utan dess like.
Ropen skalla, daghem åt alla!
Från slutet av 1960-talet skedde en snabb förändring på arbetsmarknaden som innebar att allt fler kvinnor gick ut i arbetslivet. 1968 tillsattes en barnstugeutredning på uppdrag av statsminister Tage Erlander och utbyggnaden av barnomsorgen blev en kommunal fråga, med statsbidrag. Under 1970-talet ökade behovet av platser i barnomsorgen ännu mer. Den kända bilden från TT av Lars Groth från 1975 är talande: Ropen skalla daghem åt alla. Året efter kom Stockholms kommun med en barnomsorgsplan för att tillmötesgå den stora efterfrågan på dagisplatser. I Stockholm var behovet av nya förskolor omättligt och 1980 öppnade en ny förskola i veckan!
Klicka för att se hela bilden.
Anpassning till omgivande miljö
Det var en utmaning att ta fram en byggnadstyp som skulle passa in i Stockholms varierade stadslandskap. De olika modellerna av typförskolor är spridda över hela staden, men några typer är koncentrerade till vissa geografiska områden.
De typritade förskolorna kom till största delen att bli komplement till den redan befintliga bebyggelsen. De uppfördes på grönområden som fanns sparade mellan hus och kvarter, i kanten av parker, i skogsgläntor och på sluttande obebyggd mark. I Stockholms innerstad har typförskolor anpassats till omgivande bebyggelsemiljöer, många med högt kulturhistoriskt värde. Men anpassningen till trots så innehåller dessa förskolor flera av typbarnstugans vanligt förekommande arkitektoniska uttryck och detaljer.
Passning av barn behövdes även innan ropen skallade om daghem åt alla. Den här bilden är från Engelbrekts barnkrubba 1909. Foto: Wilhelm Lamm, Stockholms stadsmuseum. 
Ett annat exempel var HSB, som var tidigt ute med att bygga barnstugor i sina nya bostadsområden, och man började redan 1929.
Makarna Myrdals debattbok Kris i befolkningsfrågan som kom ut 1934, drev tesen att för att öka barnafödandet måste båda föräldrarna arbeta utanför hemmet. Idén var att skapa storbarnkammare där särskilt utbildad personal skulle ta hand om barnen för att de skulle få pedagogisk fostran, bra mat och vistas ute.
Stockholm fick sina fem första kommunala barnstugor 1939.
Med den typritade förskolan utvecklades en ny byggnadstyp för barn. Den utformades med flexibla modulliknande byggnadsdelar som kunde sammanfogas på olika sätt. Detta medförde att typförskolorna förekom i en mängd olika varianter och storlekar, snarlika varandra och med många gemensamma drag.
Vilka var det då som ritade förskolorna? Många av typförskolorna togs fram av Stockholms fastighetskontor. För arkitekterna blev det en ny uppgift att rita förskolor och vissa arkitektkontor blev specialister på den här byggnadstypen. Men det var två stora aktörer som stod för merparten av ritningarna.
Stockholms fastighetskontor
Stockholms fastighetskontor var den ena. Där tog man fram ritningar till de första typbarnstugorna och det är fastighetskontoret som står bakom den äldsta generationen typförskolor. Sedan fortsatte man i stor skala och samarbetade i vissa fall med andra arkitektkontor.
Abramson Arkitektkontor AB
Den andra stora aktören var Abramsons Arkitektkontor, startat av arkitekten Kjell Abramson och hans fru Britta 1960. Kontoret utarbetade en lång rad standardtyper för Stockholms många barnstugor med start i mitten av 1960-talet.
Typförskolorna fick olika beteckningar av bokstäver och siffror beroende på vilket kontor som ritat dem, hur många avdelningar de hade och hur många barn de var anpassade för.
En generalplan för Stockholms barnstugor antogs 1950 och de första typbarnstugorna togs fram av fastighetskontorets husbyggnadsavdelning. Den här äldsta generationens typförskolor, eller barnträdgårdar som de tidigare benämndes, är ritade av Nils Sterner som var chefsarkitekt på fastighetskontoret från mitten av 1940-talet till mitten av 1960-talet.
I dag finns inte så många kvar, men så här ser de ut: Typiskt för exteriören är fasadernas liggande panel med fältindelning och det flacka sadeltaket. Den har enluftsfönster, delvis grupperade ihop och fönsterdörrar. Byggnaderna är relativt små och väl inpassade i terrängen.
Kapplandet 1 Åkeslund
De vanligaste typerna av barnstugor som förekom var friliggande typbarnstugor och specialbarnstugor. Den friliggande typbarnstugan är den vanligaste och den gjordes i ett 20-tal grundtyper. Sedan finns många varianter av varje.
Den stora utbyggnaden av friliggande typbarnstugor skedde under åren 1974–1984. De uppfördes i 1 plan och hade 1–4 avdelningar. Under den här 10-årsperioden uppfördes cirka 350 typbarnstugor, motsvarande 13 000 förskoleplatser.
De vanligaste typerna har enkla volymer av monteringsfärdiga trästommar som vilar på betongsocklar. Fasaderna är klädda med lockpanel, och har uppglasade dörrar och fönster med spröjs. Burspråk finns nästan alltid. Sadeltaken är flacka och täcks med betongtakpannor.
Olika typer terrasser, skyddade av neddragna tak, var vanliga – både vid entréer och småbarnsavdelningarna. Kulören på tak och fasad kunde anpassas till omgivningen.
Grynkvarnen 1 Rinkeby
Anna 1 Sundby
Typförskolans planlösning innehåller många rum, både stora och små. Stora rum placerades vid gavlarna med fönster vid eller över hörn för största möjliga dagsljusinsläpp.
De flesta förskolor har idag fortfarande bevarade delar av originalinredning såsom trägrindar, radiatorskydd och fönsterbrädor i trä, träpanelklädda verkstadsrum och äldre skåpsinredning. Uppglasade dörrar och väggpartier betyder mycket för spridningen av dagsljuset invändigt i byggnaden.
Specialbarnstugorna uppfördes perioden 1977–1984, vilket betyder att de började byggas något senare än de friliggande typbarnstugorna som vi nyss såg. De uppfördes i 1, 1½ eller 2 plan och hade 2–4 avdelningar. De placerades i kuperad terräng och ofta i kulturhistoriskt känslig miljö. Ofta byggdes de i innerstaden och på platser med begränsad tomtyta. Åren 1977–1984 uppfördes 75 specialbarnstugor, vilket motsvarade 3 500 förskoleplatser.
Artilleristen 4 Östermalm
När det gällde material och kulör anpassades de ofta till omkringliggande bebyggelsemiljö. Specialbarnstugorna har flera gemensamma grunddrag och vissa är uppförda efter samma ritning.
Liksom den friliggande typbarnstugan har specialbarnstugan alltid vissa byggnadsdelar som återkommer, såsom skyddade småbarnsterrasser, entrépartier med skärmtak, glasade entrédörrar med sidoljus och burspråk.
Nipfjället 9 Traneberg
Specialbarnstugan är vanligen uppförd i två plan eller i ett plan med en stor souterrängvåning. De har alltid ett centralt trapphus med väggar av glas eller träribbor i anslutning. Ledstängerna i trä har alltid dubbel höjd för att passa barn och vuxna. I många fall finns hiss och i sällsynta fall även mathiss.
Vi tittar här lite närmare på ett par större förskolemodeller.
Den korsformade förskolan uppfördes i huvudsak under 1960-talet talet efter ritningar av Abramsons Arkitektkontor. Det var en tidig stor modell som innehöll tre avdelningar, en i vardera korsarmen, och där den fjärde inrymde kök och personalutrymmen. Den utvändiga träpanelen på just den här förskoletypen är ovanligt arbetad med flera olika typer av panel som kombinerats på olika sätt för ett varierat uttryck.
Fönstren är många, placerade nära varandra och bildar fönsterband. Flera fönsterdörrar bidrar till det uppglasade och luftiga uttrycket. Invändigt var förskolorna från 1960-talet ofta genomgående klädda med slitstark omålad träpanel.
Vadmalen 9 Riksby
I bostadsområden som planerades och byggdes upp från grunden på 1970-talet var förskolorna inplanerade redan från början. Ett exempel är det stora Järvaområdet i nordvästra Stockholm.
På norra Järvafältet uppfördes under 1970-talets första hälft en större typ av förskola ritad av Abramson och som endast återfinns i det här området. Modellen förekommer i något olika storlek men med samma utformning. Förskolorna inrymmer hela fem avdelningar placerade i varsitt hörn av byggnaden, där det sjätte hörnet inrymde ekonomi- och personalavdelning.
Byggnaden är låg och kompakt med en långsträckt byggnadsvolym och platt tak. Vi känner igen de lockpanelklädda fasaderna och på långsidorna bildar fönstren långa fönsterband. Centralt placerat i den mittersta byggnadsdelen finns ett stort allrum med högre takhöjd och fönsterband under taket som bildar en lanternin. Allrummet utrustades med ribbstolar och till och med öppen spis!
Mariehamn 2 Akalla
Med tiden engagerades landskapsarkitekter i arbetet med att utforma en bra och välutrustad lekmiljö på förskolegårdarna. Särskilt gällde detta stora förskolor med stora gårdar.
Till förskolegårdarna gjordes omfattande utrustningsplaner, antingen av arkitektkontoret som ritade förskolan eller av landskapsarkitekten.
Gårdarna utrustades med en mängd olika lekredskap, såsom sandlådor, lekhus, skärmtak, klätterställning och terrängtrappor. Sluttande naturmark utnyttjades för stora rutschbanor och tefatsbackar. Stora gårdar kunde även ha utrustning i form av cykelslinga, grillplats, odlingslådor och utedusch.
Till förskolegårdarna upprättades också ambitiösa växtlistor med många typer av växtlighet. Det rörde sig om fruktträd, bärbuskar, prydnadsbuskar, klätterväxter, perenna växter och gräsytor.
Ofta bevarade man en bit naturmark med äldre träd som kompletterades med nyplanterade växter. Växtlistor om ett 40–50-tal olika sorter var inte ovanligt. Fortfarande idag kan man se välbevarad växtlighet från byggnadstiden eller spår av till exempel fruktträd och bärbuskar.
Moss 1 Husby, äppelträd
Bostadslotteriet 8 Äppelviken, vinbärsbuskar
Förskolorna utformades som standardtyper men samtidigt med stor omsorg, vilket många väl genomtänkta detaljer vittnar om.
Byggnaderna visar exempel på olika pedagogiska idéer för barns lärande och utveckling. Detta tar sig uttryck i en mängd olika rumsfunktioner såsom verkstad, våtlek, lekkök, rörelse- och bygglek, alltid med ribbstolar på väggarna. Men det skulle även finnas plats för vila och återhämtning i vilorum och bibliotek. Fönster mellan rum skulle hjälpa personalen att hålla uppsikt över barn i ett angränsande rum.
 |
 |
Genomgående uppvisar byggnaderna, både in- och utvändigt, exempel på byggnadsdetaljer som är anpassade för barn. Några exempel är dörrhandtag och ledstänger i barnhöjd, utdragbara lådor under köksskåp för barn att stå på, träpanelklädda väggar som lämpar sig utmärkt för att sätta upp barnteckningar och burspråk som fungerar som avställningsytor och sittbänkar.
